Älvornas hastighetstävling

Älvorna var mycket förväntansfulla inför tävlingen. Kvällen innan hade alla fullt upp med att komma på en strategi för att bli den tomte som kunde bygga den bästa roboten på 15 minuter. Några av dem insåg hur svår utmaningen skulle bli, och de blev modfällda och gav upp. Andra fortsatte att fundera på hur de skulle göra det på bästa sätt, till långt in på natten.

Tidigt på morgonen dök fem älvor upp för att delta i tävlingen, och fem andra älvor anslöt sig till den lilla gruppen för att titta på tävlingen. Den blonde alven började bli nervös, men han försökte dölja det genom att skryta om sina färdigheter.

"Är ni säkra på att ni vill tävla med mig? Glöm inte att ni måste skriva en sång till min ära!"

"Du har fel", svarade den brunhåriga alven. "Sången kommer att vara till min ära!"

En av älvorna startade timern och tävlingen började. De fem deltagarna rusade runt i verkstaden i full fart för att få ihop all utrustning de behövde för att bygga sina robotar. De gick så fort fram att det bildades ett dammoln som hindrade dem från att tydligt se vad de gjorde. Den blonde alven lyckades sätta ihop delar som så småningom började se ut som en robot, men hans robot vägrade att gå eller prata. Han försökte använda lite magi för att ge den liv, men eftersom han var så förhastad fungerade inte hans magiska formel och roboten kollapsade på golvet.

Under tiden försökte den lockiga alven svetsa ihop delarna så fort hon kunde och tände eld på sin robot. Hon brände till och med några av sina hårstrån!

De fem tävlande älvorna fortsatte att göra misstag och ansträngde sig hårt för att få klart sin robot inom 15 minuter. Verkstaden var en enda röra och röklukten fyllde luften.

Precis när tävlingen nästan var över landade en stor hand på timern för att stoppa den.

Förskräckta stod nissarna stilla och vände sig långsamt mot timern. Tomten hade kommit till verkstaden...och han såg mycket upprörd ut!

"Kan någon förklara för mig vad det är som pågår här?" frågade tomten.

Alla blickar vändes mot den blonda tomten.

"Vi ska ha en tävling", förklarade han nervöst.

"En tävling! Vad är det för tävling?" frågade tomten.

"Vi ville se vem som kunde göra den bästa roboten på 15 minuter."

"Och ni tyckte att det var en bra anledning att vända upp och ner på min verkstad?"

"Ja, vi tyckte att det var viktigt för en Craftician-alv att vara väldigt snabb", argumenterade den blonda alven. "Man måste arbeta mycket snabbt för att bygga alla leksaker i tid till jul."

Tomten undersökte de fem formlösa strukturerna som alverna hade skapat. De var så dåligt gjorda att det var svårt att gissa att de skulle föreställa robotar! Det blev tyst i verkstaden. Bara tomtens stövlar hördes när han gick runt och tittade på de misslyckade jobben.

"Det är sant att snabbhet är viktigt i ert arbete som Crafticians", sa Tomten. "Men är det värt att skynda på arbetet och få dåliga resultat? Titta, det material ni använde är nu bortkastat."

Tomtens skällande ton fick alverna att känna sig ledsna och skyldiga. De stirrade ner i golvet, generade och skamsna. Tomten såg att de verkligen var ledsna och mjukade upp sin röst.

"Era Craftician-lärare berättade för er att snabbhet kommer med erfarenhet. Ni är fortfarande unga. Det viktigaste just nu är att utveckla och kultivera dina talanger. Du kommer att få bättre kontroll över magin med tiden. Ha tålamod."

Den blonda älvan insåg att tomten inte var arg på riktigt och såg upp till honom med tacksamhet.

"Och var inte så skrytsam", sa tomten och såg honom rakt i ögonen. "Var och en av er har sin egen uppsättning färdigheter, och ni delar alla ett gemensamt mål. Vet ni vad detta mål är?" frågade tomten.

Nissarna svarade unisont. "Att göra barnen glada, tomten!"

Tomten nickade nöjt.

"Nu ska vi städa! Öppna fönstren så att det kommer in lite frisk luft. Det luktar rök! Era små hjärnor har blivit överhettade! Ho ho ho!"

Tomten lämnade verkstaden medan nissarna städade upp efter sig.

"Vill du slå vad om att jag städar snabbare än du?" sa den rödhåriga tomten retfullt till den blonda tomten.

"Jag kommer aldrig att slå vad igen!" svarade den blonda älvan. Han hade lärt sig sin läxa. "Och du kan vara säker på att jag kommer att ta mig tid att städa verkstaden mycket noggrant och se till att den är fläckfri!"