Strumplådan - berättelser från tomtens by - PNP

En dag när fem nissar hade picknick precis utanför tomtens by kom en stormig nordlig vind och svepte med sig dem!

Den första älvan, Retki, hittade hem genom att följa en röd stjärna vid horisonten.

Den andra tomten, Kyoki, kom hem med posten.

Den tredje älvan, Kara, bars hem på ryggen av en flygande zebra.

Den fjärde älvan, Tarina, fick åka hem i tomtens släde.

Den femte tomten i gruppen, Makea, var en iskall liten tomte! Vinden hade fört honom bortom polcirkeln, där han landade på baksidan av ett hus. Han såg att det kom varm luft ur ett rör på väggen. Han sträckte ut händerna och hoppades att den varma luften skulle hindra honom från att få köldskador. När den varma luften plötsligt upphörde mumlade älvan några obegripliga ord och krympte, krympte, krympte, för att klättra in i röret.

Han landade i en torktumlare, i en mysig hög med rena kläder. Utmattad av sin resa grävde Makea ner sig i en yllesocka och somnade djupt. När han vaknade hittade han sig själv i en låda; någon hade lagt undan högen med strumpor utan att lägga märke till den lilla fripassageraren! I flera dagar låg han kvar i lådan och stack ut huvudet då och då för att titta på vad som hände i huset. Det var en trevlig atmosfär i det här hemmet, fullt av kärlek och harmoni. Det var ett sådant hus där man kände sig som hemma.

En morgon när älvan var ensam såg han hur datorn slogs på och Sanoma - älvan med ansvar för mänskliga relationer - dök upp på skärmen.

"Där är du ju!" sa den 694 år gamla älvan. "Dina fyra vänner är redan hemma, du är den enda som fortfarande saknas. Jag skickar genast ett team för att hämta dig tillbaka till Nordpolen."

Den lilla älvan skakade på huvudet från vänster till höger. Han ville inte åka hem.

Han saknade inte det kalla vädret och allt det hårda arbetet på Nordpolen. Han föredrog sitt nya liv, att bo i strumplådan hos en liten människa.

Den femte älvan återvände aldrig till tomtens by.